Arne Andersson, 56 år, kör Pro SBK för Highsider Racing Team

Körandes för Highsider.se/Trident Racing uppfyller skåningen Arne Andersson en dröm i helgen då han ställer upp på griden i Pro Superbike. Med sin #53 BMW S1000RR kommer Arne att kämpa om pallplatserna i Privatförarcupen, men målsättningen från Arnes sida är att inte bli varvad.

Året startade med Andreas Sveistrup för Highsider Racing Team. Andreas kraschade på Ring Knutstorp och skadade sitt ena knä rejält och är fortfarande inte hel från sviterna, utan ännu väntar en operation för Göteborgaren.

Andreas ersattes av 21-årige Anders Helgerud. Anders är berömd för sin aggressiva körstil och dessvärre kraschade han från en femte plats på Falkenbergs Motorbana och for med huvudet före i däcksbarriären på lördagsheatet. Fredagens race vann han i Privatförarcupen. Ytterligare en krasch på Karlskoga Motorstadion under de Norska Mästerskapen gjorde att Anders fick svårt att fokusera när han körde motorcykel. Han kommer inte att tävla mer i år.

Helgerud ersattes av Henry Sundkvist när Pro Superbike körde på Karlskoga Motorstadion. Henry gjorde det med den äran och klarade sig oskadd igenom samtliga pass och körde även in på en pallplats i heat ett. Då Henry aldrig tidigare kört på Ring Knutstorp tackade han nej till körningen. Istället kontaktades Arne Andersson som nu alltså gör sitt debutrace i Nordens snabbaste roadracingmästerskap, Pro Superbike.

Redan 1976 tog Arne sin roadracinglicens men första tävlingen lät sig väntas 32 år. Här följer en intervju med den ödmjuke skåningen:

Rachid Rachid: Berätta lite om dig själv.
Arne Andersson: Jag bor och arbetar i Ängelholm. Min fru Elisabeth är minst sagt måttligt road av mitt stora fritidsintresse, roadracing. Särskilt negativ blev hon när vår son Alexander också började köra MC. Han drabbades av en del otur med detta, men hade tur i oturen. Han krockade med en älg för några år sedan och då la han resterna av cykeln på hyllan. Han klarade sig själv trots allt bra. Det blev bara två gipspaket på armarna.

Jag driver ett företag som heter Trident Industri AB. Loggan hoppas jag är bekant. Vi har en stor skara kunder inom byggsektorn, som jag är uppvuxen i. I unga år arbetade jag med alla hantverk inom den branschen. Det var en tid när jag ofta drabbades av akut skoltrötthet, men jag klarade så småningom av ett antal års studier, till en civilingenjörsexamen.

Skoltröttheten uppenbarade sig ibland när börsen var helt tom. Att köra MC kostar en del, som vi alla vet, så det blev till att jobba för att klara kostnaderna. Jag började köra lätt MC 1971 och det blev många mil på vägarna under fem år, först på en Yamaha AS1 och sedan på Honda CB 500 Four. Därefter blev det inte många speciellt många mil förrän jag 1994 köpte en begagnad FZR 1000. När den nya R1 presenterades 1998 blev jag helsåld, så sådana har jag haft av modell -98, -00, -04, -06, -07 och -09. Jag fick upp ögonen för bandagarna och kurserna med SMC och CSS och deltog på många av dessa. För några år sedan tog jag steget till instruktör för SMC Skåne.

RR: Du sa inget om din ålder.
AA: I min ålder vill man inte prata om den. Det mesta av framtiden har man ju bakom sig. Jag är 56 år, men i den här branschen känner jag mig nu som en mogen rookie. Vissa tycker kanske att jag är övermogen.

RR: Du klassar upp dig från Rookie 1000 till Privatförarcupen i Pro Superbike. Berätta lite om varför du väljer att ta klivet.
AA: Det har varit mitt mål för i år. Men efter allt strul under inledningen av säsongen så har målet sett mer och mer avlägset ut. Det har varit allt från missade försäsongsdagar i Spanien till motorbeskymmer. En halvrasad motor innan Anderstorp och sedan helsprängd motor på Falkenberg efter mindre än tio minuter på fredagsträningen. Samtliga inplanerade dagar under april och maj på Knutstorp har missats. Det skulle ha varit både träning och som instruktör för Sydskånes MC. Först i början på juni fick jag köra första gången på Knutstorp och då regnade det hela dagen. Det sista passet slutade med en vurpa i Kvällspostenkurvan. Som resultat fick jag ha bandage och en ställning på ena handen ända fram till Bikeweek.

Min R1 har jag inte tävlat med alls i år. Jag vill passa på att tacka Elisabet och Patrik Bergsman för lånet av deras ZX10 och deras stöd, och med stöd menar jag mer än bara depåstöden. Kawan har jag satt personbästa med på både Anderstorp och Falkenberg. På Falkenberg körde jag bara på lördagen. Jag orkade inte på söndagen. Efter alla problem och besvikelser drog jag dessutom på mig Bältros efter första tävlingshelgen på Anderstorp. Men man ska ju inte ge upp, även om jag då var väldigt nära att göra det. Nu ska det bli Pro Superbike, och som representant för och sponsrad av Highsider.se. Jag tackar för erbjudandet och ska göra mitt bästa för att motsvara förtroendet.

RR: Vi får anta att du inte är skrockfull? Med tanke på kraschstatistiken för förarna historiskt i Highsider Racing Team.
AA: Nu när du själv har gjort din tävlingsdebut med den äran, så är den trenden bruten. Nu är det målflagg som gäller.

RR: Vad tycker du om Pro Superbike?
AA: Som tidig åskådare på STCC-tävlingarna har jag tänkt att det skulle vara kul att få vara med och tävla, speciellt när steget togs från 600 cc till Pro Superbike. Det är väl något som jag omedvetet har ställt in mig på redan för flera år sedan. Mitt intresse för roadracing startade för många år sedan.

RR: Berätta mer.
AA: Som sagt så började jag köra MC 1971. Då som nu så kan väl mycket av MC-körningen av tonåringar på landsväg betraktas som allmänfarlig verksamhet. På den tiden fanns inga bandagar. Det fanns inga som arrangerade bandagar. Men banorna fanns och stod tomma de flesta dagar på året. En gång på tidigt 70-tal så hyrde jag och ett antal kompisar Anderstorpbanan en helg för 350 kr, totalt. Vi la några tior per man. Ibland var det bättre förr.

På den här tiden arrangerades VM-tävlingar på Anderstorp, som drog massor av folk. Så 1976 bestämde jag mig för att ta licens. Min första tävling som Debutant, den tidens benämning på Rookie, skulle köras samma helg som VM på Anderstorp. Så jag skulle trängas i samma depå som Agostini, Barry Sheene och de andra toppförarna. Tyvärr så blev det inget av detta. Motorn på min fulltrimmade CB 500 F rasade veckan före. Detta var samtidigt som min militärtjänstgöring, så det fanns ingen tid för reparation. Sedan dess har tiden tyvärr inte räckt till för någon motorsport. Efter lumpen blev det studier och sedan dess har jag jobbat åtta dagar i veckan, fram till för några år sedan, då tävlandet äntligen kunde komma igång.

RR: När tävlade du första gången då?
AA: 2008. Jag är inne på min fjärde säsong.

RR: Med licensen från 1976??
AA:  Nej för tusan, jag gick en licenskurs 2006 också. Sedan tog det två år innan jag hade samlat mod till att börja tävla. Det måste vara ett inofficiellt världsrekord i långsamhet. 32 år mellan licens och första tävlingen. Det är svårslaget.

RR: Har du kört enhetsdäcken från Pirelli?
AA: Nej, inte ännu. Vi får se om det hinns med före fredag. Jag hoppas verkligen att de inledningsvis inte ska vålla mig några problem.

RR: Vad har du för målsättningar med din debut i Pro Superbike?
AA: Först och främst att ha kul och att komma i mål. Hade detta varit för många, många år sedan så hade tre heatsegrar varit målet. Nu har jag väl fått ner fötterna på jorden och har som mål att inte bli varvad. Kan jag dessutom bli bättre än sist i något av heaten så kommer jag att vara jättenöjd. Tidsmässigt vill jag komma under gällande Rookie1000-rekord, som jag tror är 1:02,9.

RR: Vad tycker du om att det blir tre heat i helgen?
AA: Det ser jag fram emot. Den totala körtiden är ungefär som en vanlig SM-helg. Jag tävlar hellre än kvalar. Jag ändrar inga inställningar på hojen. Grundinställningen fungerar bra i mitt gubbatempo tycker jag. Skulle det bli regn vid något av racen, så står jag över. Jag vill hålla mig och hojen hel och ha kvar torrtempot i kroppen. Publiken tror jag föredrar race framför test och kval. I Pro Superbike tränar man inte, man testar istället.

RR: Vad gör du för att hålla dig i form?
AA: För lite. Det blir en del löpträning på sommaren. Resten av året harvar jag runt på en motionscykel. Ganska trist, men det behövs. ERF-körningen är kul och ökar kondisen, men till priset av att mitt sprint-tempo sjunker, åtminstone på kort sikt.

RR: Favoritbana?
AA: Oj, det är svårt att bestämma sig för en enda. Knutstorp är kul. Utomlands har jag kört i Spanien och Portugal. Aragon är en jättefin bana, men Portimao är favoriten. En ruggigt svår berg- och dal-bana med mängder av blinda kurvor.

En kul händelse var 2009 på Jerez när Leon Camier kom fram till mig och villa låna min nya R1. Han hade ännu inte fått sin egen R1 och han skulle köra sitt första race i British Superbike fem dagar senare. Han körde några varv på min och lät det mesta av bakdäcket vara kvar på banan. Sedan åkte han hem och vann sin första seger på sin egen nya R1 och så småningom också hela serien.

RR: Nu kör du BMW. Din ålder skvallrar lite om att du kör en BMW, vad tycker du om din S1000RR?=)
AA: I unga år så ville jag inte sätta mig på en cykel med kardan, men nu när BMW har kedja så är det OK. Jag gillar min nya S1000RR. Det är en riktigt bra gubbacykel. Packväskorna är beställda och ska monteras på på torsdag.

RR: Vad har du för framtidsplaner med ditt tävlande?
AA:  Pro Superbike har varit det stora målet. VM har jag nog tyvärr blivit för gammal för. Vad som ska hända nästa år får jag fundera på så småningom. Körtekniken ska jag försöka putsa på ytterligare, så varvtiderna förhoppningsvis kan pressas ner en liten bit till. Men nu måste jag först fokusera på helgens uppgift.

Text: Rachid Rachid
Foto: motofoto.se