Janne ”Flash” Nilsson om comebacken

Om exakt en vecka gör Janne ”Flash” Nilsson efterlängtad comeback i STCC. Lördagen den 6 september, klockan 12.05, frigörs tusentals hästkrafter från Solvallas startplatta – och en av svensk racings största profiler är tillbaka.

Efter två år vid sidan av banan berättar ”Flash” nu själv om sina förväntningar inför återkomsten, om hur han fått tiden att gå sedan sist, och om det nya samarbetet med Team Tidö och förarkollegan Richard Göransson.

Janne ”Flash” Nilsson – 35 STCC-segrar och två titlar i bagaget. Sitter mästartakterna fortfarande i?

”FLASH”: Ja och nej! Ja i bemärkelsen att jag – till viss del till min egen förvåning – på oerhört kort tid har hittat tillbaka in i mitt analytiska jag. Nej, därför att jag helt enkelt inte vet ännu – jag har ingen referenspunkt att jämföra mig med, och på den här nivån handlar det om så oerhört små marginaler. Jag har ofta i min karriär haft hundradelarna på rätt sida, men hur det är med den saken nu återstår att se.

Det enda jag kan säga med säkerhet är att det känns väldigt bra – och att jag har följt min magkänsla. Det har jag gjort genomgående i livet, oavsett vad jag tagit mig för, och när det känns rätt brukar det också vara det.
För många är ”Flash” och STCC två synonyma begrepp. Vad fick dig att fatta det här beslutet, och hur utvecklades samtalen med Team Tidö?
”FLASH”: Jag har alltid varit väldigt bra på att leva i nuet. Jag lär mig av det jag gör och blickar alltid framåt. Jag var rätt trött på motorsporten runt 2011-2012, och bestämde mig för att ta en timeout. Sedan var jag borta i två år – helt avskärmad från det mesta som hade med racing att göra. Sedan handlade det, som så ofta, om rena tillfälligheter. För ett tag sedan blev jag kontaktad av Mike Luff på Gelleråsen, som frågade om jag ville komma över och testa lite Legends – en ny klass som är på väg in i Sverige. Jag körde några varv – och det klickade till. Det var som att backa tio år i tiden, och plötsligt kom jag ihåg varför jag älskar motorsport. Precis då ringde David (von Schinkel, teamchef) och frågade om jag ville köra för honom under slutet av säsongen. Allting sker av en anledning, och här är jag.
Du tävlade i STCC senast 2011. Vad har du gjort sedan dess?

”FLASH”: Det är lätt att tro att racingförare lever ett egoistiskt liv; att man bara sätter sig i bilen och kör. Faktum är att det är precis tvärt om. Man är alltid – hela tiden – tillgänglig för allt och alla och man har väldigt lite egentid. Därför tog jag tillfället i akt att göra saker som jag alltid har velat göra. Jag har åkt båt, umgåtts med min familj, och rest omkring i bland annat USA. Jag har mest chillat, som man säger nu för tiden.

Det har hänt en hel del med svensk racing under de senaste åren – bland annat har en ny typ av bil introducerats i STCC. Du har testat din SAAB 9-3 vid två tillfällen; hur har det gått?

”FLASH”: Först och främst; det är den absolut fränaste bil jag har kört i hela mitt liv. Den är lätt att köra, men svår att köra fort med. Lite som att tygla en vildhäst – en otrolig utmaning. Exakt hur det har gått är förstås svårt att spekulera i eftersom att jag varit ensam på banan vid båda tillfällena och inte har haft någon att jämföra mig med. Vi har ändå viss data att utgå från, och jag kan väl säga att jag hoppas att jag har kört som vi tror. I så fall har jag kört fort, men kanske inte fortast av alla.
Comebacken äger alltså rum på Solvalla nästa helg. Du har aldrig kört där förut, och det är en trång och teknisk bana. Hur hårt vågar du spänna bågen?
”FLASH”: Solvalla är, åtminstone på pappret, en typ av bana som historiskt sett inte har passat mig. Jag trivs bättre på snabba, svepande banor, och Solvalla är raka motsatsen. Det är ett faktum som talar emot mig – men det påverkar inte min mentala approach för fem öre. När jag bestämmer mig för något, då vill jag göra det till ett hundra procent – och därför kan jag helt enkelt inte åka till Stockholm för att bli tvåa.

Jag är självklart medveten om utmaningen – jag har tävlat i STCC i över 15 år och vet hur tufft det är – och jag förväntar mig inte att vinna; men jag måste ändå tro att jag kan göra det. Om det sedan under helgens lopp visar sig att det är orealistiskt, då får jag anpassa ambitionsnivån efter facit och jobba hårdare till nästa race.
Hur har du förberett dig?

”FLASH”: Genom testerna med teamet, självklart, men jag har också skapat mig en mer heltäckande strategi för hur jag vill att den här comebacken ska gå till. Nästa moment blir faktiskt ett förberedande träningsrace i just Legends, som jag nämnde tidigare, i Karlskoga nu på onsdag. Det ser ut att bli ett ganska bra startfält – jag har hört att bland andra Philip Forsman ska köra – så det blir ett viktigt genrep för min del.
Du kommer också att köra finalen på Mantorp Park – en bana som skiljer sig väsentligt från Solvalla – senare i september. Kan du redan nu resonera kring dina chanser där?

”FLASH”: Även Mantorp finns med i den analys jag gjort. Den banan passar mig betydligt bättre än vad Solvalla kommer att göra, och jag tror till och med att jag har banrekordet där med de gamla STCC-bilarna. Om jag skulle köra fort på Solvalla, då ska Mantorp bli väldigt intressant…

Comebacken innebär inte bara att du återförenas med dina fans – utan också med en hel del kollegor. Du har näst flest STCC-segrar i historien; bara Richard Göransson har fler. Nu ska ni båda tävla för Team Tidö. Hur känns det att få dela depå med Richard igen?
”FLASH”: Richard och jag har känt varandra ända sedan början av 90-talet när han körde gokart och jag formelbil. Vi har tävlat mot varandra hur mycket som helst och Richard är bästa tänkbara måttstock. Han är otroligt snabb och det är kanon att ha honom som teamkamrat. Han blir lite av en mentor åt mig på Solvalla, och jag har en stor fördel av att få ta del av hans data. Det känns helt perfekt – men naturligtvis vill jag slå honom!

RICHARD GÖRANSSON:

 

Richard; 39 STCC-segrar, “Flash” har 35. Ni utgör det mest framgångsrika förarparet i STCC:s historia. Vad tror du blir er största styrka som teamkamrater?

RG: Janne och jag har tävlat massor tillsammans genom åren, och det är kul att han är tillbaka. Vi körde ihop i Flash Engineering (Nilssons tidigare STCC-stall) 2006-2008, och faktum är att jag är den ende förutom Janne själv som vunnit titeln för hans team. Vi hetsade alltid varandra och fightades om vem som hade flest individuella segrar. Vår största styrka blir antagligen vår enorma gemensamma erfarenhet, och eftersom vi känner varandra så väl kan vi börja jobba effektivt med en gång.

 

Du har kört den nya generationens STCC-bil i tre år nu, och tävlat i din SAAB 9-3 hela den här säsongen. Vad tror du blir den största körtekniska utmaningen för ”Flash” på Solvalla?
RG: Den stora utmaningen ligger förstås i att snabbt anpassa sig till en bil som många andra har kört i flera säsonger. Det är en relativt tacksam bil att köra – paddelväxlarna på ratten gör saker och ting lite enklare än förut – men det tekniska reglementet är helt annorlunda nu jämfört med 2011 och det finns en hel del svårigheter att ta med i beräkningen. Bromsarna är väldigt speciella, och det tar ett tag att komma underfund med dem. Dimensioneringen av bromsskivorna, i kombination med beläggens greppnivå, gör det svårt att hitta rätt känsla i pedalen. Det, och att få till tekniken i samband med starterna, tror jag blir Jannes största utmaning bakom ratten.
Några konkreta råd?

RG: Ha kul! Janne har tagit ett beslut som jag tror att han inte kommer ångra, och sannolikheten – eller risken! – att han fastnar för motorsporten igen är stor. Det är bara att njuta av stunden.